En ganska pinsam bugg med all min spatiella filtrering visade sig först när jag arbetade med väldigt små bilder (8x8 pixlar) till rapporten, men när jag upptäckte den fick jag orsak att skriva en bättre metod för att pad:a bilder innan filtrering som verkar funka bra. Det fick mig i sin tur att gå tillbaks och undersöka färgmodeller och binär morfologi. Till skillnad från på kontoret (där väggarna var för nära hudfärg) har det visat sig att under antagandet att handen är det största hudfärgade objektet går det ofta bra att segmentera enbart med hjälp av färg här hemma. Detta förutsätter en hyfsat välkalibrerad hudmodell (vilket kan utföras en gång och sparas till fil så länge ljusförhållandena inte ändras) och att belysningen på handen är ungefär densamma i det område man rör sig i. Bilden nedan är endast nerskalad.
Nästa bild visar Mahalanobiskartan (där låg intensitet är nära hudfärg).
Genom att tröskla bilden så att värden under 30 blir vita och övriga svarta och sedan göra en ordentlig dilation fick jag resultatet nedan. Några delar av bilden som inte hör till handen var tillräckligt nära i färg för att komma med.
Nu kommer (äntligen) min kopplade komponent-funktion till nytta. Efter en liten modifikation ger den nu också information om de funna komponenterna, vilken man kan använda för att endast behålla den komponenten som har störst area.
Resultatet blir dugligt i många fall, även om delar av formen går förlorad.Nästa vecka kommer jag undersöka hur hud- och ickehud-pixlar är fördelade i färgrymden för att undersöka hur pass separerbara mängderna är (jag har mina gissningar: nästan inte alls), skriva om snakes och se vilka features man kan använda efter sin hudklassificering för att avgöra vad handen håller på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar